Kari Lilja, Teknologie doktor, Specialforskare
Iden till detta text fick jag när vi var i projekt WIN4SMEs möte i Litauen. Vi träffade unga kock-, servitris- och massörstudenter och praktikant som talade god engelska och polska, som kan jämföras med svenska i Finland. Dessa unga människor kunde svara yrke-specificerade frågor med båda främmande språken, och om någon inte talar engelska, talar hen polska. För det andra sidan, träffade jag servicepersonal som inte kunde tala ett enda ord engelska eller andra främmande språk, i butik-kedjan RIM, som motsvarar vårt R-kiosk-kedjan. Och det var I Vilnius Centre, I butiken som var I mitteln av en stor internationell business center. Man kan tro på, att deras lön var lite lägre än de förstnämndas.
För mig har det alltid varit klart, att språkkunskap, dvs, förmåga att tala och skriva olika språken, att arbeta med främmande språk, och att klara sig i landet där man inte förstår ditt modersmål, är inte något, som bara hör till dem som har född med guldspan i munnen, utan något som var och en av oss kunde – och borde – ha.
Vi har skolorna där vi kunde lära os svenska, engelska, tyska, spanska, franska, italienska, och mera andra språk. Även de mera exotiska som somali, arabisk, kina, japanska osv. Har vi inte lärarna i eget stan, kommun, eller skol, kunde vi, tack vare den nuförtiden tekniken, organisera online timmar med skolan som har lärarna. Vi borde bara se till, att den läran som ges i skolan med vilken vi samarbetar, är tillräcklig god för att verkligen motsvara till behov av samhälle, studenterna och arbetslivet.
Tack vare tekniken, allt vore möjligt.
Men vad gör politikerna och skolorna. Bestämmer att alla språken är inte lika viktiga. I stället för att motivera unga människor att lära sig svenskan, som är inte bara officiellt språk av vårt närmaste grannland, utan också ett av våra tre officiella språk, nämligen finska, svenska och same, ett av våra ledande parti talar fortfarande om tvångssvenskan.
Att tala om tvångssvenskan är ett bra sätt att motivera unga, och särskilt unga män, mot alla språkstudier. Genom att skjuta ner ett språk når man dock ingenting – utom några platser till riksdagar. Men Finlands problemen löser man inte med det.
Att tala om tvångssvenskan är inte något nytt i Finlands historia. I början av nittonhundratalet hade vi så kallade språkstrider, då allt möjligt borde ha blivit översatt till finska, till och med namnen. Dessa strider påverkade även min familj. Min farmors föräldrar gav aldrig ursäkt för att deras son tog helt annat, finska namn, även om de viste att det var lättare att hitta arbete med finskt namn. Den anonym arbetsökning var inte upptäckt. Nej. Den kom nästan hundra år senare. Syskon, min farmor, sparade sitt namn, Ingrid Nyman, och hittade bättre arbetsplatser. De stora gårdar ägdes av svenskspråkiga släkter vilket betydde att drängar och pigor var tvungen att lära svenska. Och det är inte så länge sen.
Även jag har hört talas om tvångssvenskan. Det var min far som, trots sin mor, upprepade det ord hela sitt liv. Antagligen var det ursprungliga skyld till detta det, att han var förälskad med flickan från helt svenspråkig familj, som inte kunde acceptera halvblodig pojkvän till sin dotter. Och efter det, frasen bara hängde på, fastän han hade kusiner i både Sverige och Danmark, och fastän han själv var lärare.
Det har alltid varit lätt för mig att lära främmande språken. Som barn och ung hade jag velat lära mera än de obligatoriska språken, men det var inte så lätt i 1960- och 1970-talets skolor. Jag visste väl, att det kräver arbete, men arbete har jag aldrig varit rädd för.
Att kunna ett språk gör det lättare att lära sig andra. För mig, som har lärt mig svenskan sedan tre eller fyraårig, tack vare min farmor, har det varit lättare att lära mig tyska, spanska, franska och andra germanska och latinska språken. Med engelska har det inte medverkat så bra. Engelskan har jag varit tvungen att lära mig som ett främmande språk…
Ju mera språken man lär i sin ungdom, desto öppen är hen till andra språken, och desto lättare har hen att lära olika språken. Hjärnan har blivit byggd så. Lät oss inte ge ett enda tips att man inte behövde annat än dåligt google-engelska, ty det räcker inte till framtidens arbetsliv. Och lät os inte ge en enda möjlighet att dumpa ner nivån av studier i vilket språk som helst, och särskilt i det språk som vi som högskolan borde se till och garantera, att studenterna har de kunskaper som enligt lagarna krävs av tjänsteman.
Ger vi ett betyg utan att kontrollera kunskapen bryter vi mot de lagar som styr oss.
Artikeln har blivit skriven inom ramen för projekt WIN4SMEs finansierad av EU. Författaren är allenast ansvarig för synpunkterna och opinionerna presenterad i artikeln.
